fortsätter istället på min blogg som handlar om Enterprise Storytelling – välkomna!

Min uppfattning är att han lägger mer substans bakom det jag kan uppleva som sunt förnuft, det magkänslan säger.  Bland annat att kombinationen innovation och imitation skapar ökad produktivitet.

Han avslutar med att säga att den intellektuella äganderätten inte är intellektuellt försvarbar.

i sin hantering av IT

Man ska inte generalisera – det finns sannolikt kommuner som är goda undantag (låt mig gärna veta i så fall).

Vanligt är i alla fall att svenska kommuner hanterar IT som tekniska prylar: mobiltelefoner och datorer med programvaror som ordbehandlare, excel, bildprogram, mail etc.

Agendorna på olika kommunala IT-forum handlar ofta om vilka produkter man ska välja: Open Office, Word, Open Source, Vista etc.

Frågor som också är viktiga.

Det jag däremot kan sakna är en blick som ser IT ur ett vidare perspektiv. Frågan bör lyftas till att handla om e-tjänster, informationsförsörjning, informationssäkerhet och informationsstyrning. Områden som indirekt får en inverkan på teknisk infrastruktur – men aldrig tekniken för teknikens skull, däremot teknik för att stötta verksamhetens informationsbehov.

E-tjänster

Vad innebär det egentligen på kort och lång sikt att kommunen ska satsa på e-tjänster? Vilka långsiktiga effekter vill man uppnå gentemot kommuninvånare? Vilka tjänster vill man tillhandahålla idag och imorgon? Vad innebär det internt för förvaltningar, bolag och deras organisation, arbetssätt och rutiner? Hur påverkar det dagens tekniska plattform? Hur ska man investera idag och samtidigt säkra att plattformen även täcker morgondagens behov?

Informationsförsörjning

Vilken information ska man förmedla till kommunens invånare? Till medarbetare inom kommunen? Hur förmedlar man den på bästa sätt? Vilka kanaler? Hur kommunicerar man på ett enhetligt sätt? Vilken eller vilka tekniska lösningar finns för att säkra informationsförsörjningen? Hur kan vi hantera offentlighetsprincipen på ett mer effektivt sätt? Hur ser vi till att beslutsfattare inom kommunen har rätt information vid rätt tillfälle för att fatta rätt beslut? Hur ser vi till att ha en modern skolmiljö som tillgodoser elevernas ständigt ökade krav på information?  Vilken inverkan får informationsförsörjningen på underliggande tekniska infrastruktur?

Informationssäkerhet

Hur säkrar vi e-tjänster och informationsförsörjning och samtidigt levererar tjänster och information på ett säkert sätt? Hur ser vi till att informationen är tillgänglig när den behövs, inte kommer någon obehörig till handa och inte är möjlig att förvanska?  Hur lever vi upp till lagstiftning som Pul, Socialtjänstlagen etc som påverkar hur vi hanterar informationen?

Informationsstyrning

I samband med att vi går mot e-tjänster och informationsförsörjning kommer även frågan att dyka upp som handlar om ägarskap, roller och ansvar. Vem äger informationen? Vem kan ställas till svars om informationen inte stämmer? Vem har rätt att ändra informationen? Hur kvalitetssäkras informationen? Hur ser vi till att ha gemensamma begrepp och definitioner? Hur tar man tillvara på medarbetarnas, kommuninvånarnas och elevernas nya krav på information? Hur ser man till att pågående projekt och förvaltningsprocesser på IT-sidan tar hänsyn till befintliga informationsmodeller och tekniska lösningar?  Vem fattar olika beslut och i vilka forum tar man upp olika typer av frågor?

Det här borde vara fokusområden för varje svensk kommun – hur ser det ut där du bor?

Det var ett helvete.

Av flera anledningar:

Flera av de övriga IT-lärarna var omskolade maskinskrivningslärarinnor i sextioårsåldern som förvisso älskade sina elever men hyste aningen mindre förkärlek till tekniken…  Något som påverkade deras utstrålning i klassrummet – hur de motiverade sina elever att ta till sig allt det nya.

En annan anledning var att eleverna antingen älskade eller hatade IT.

De som älskade satt gärna och körde IRQ, MIRQ, ICQ, MSN etc och minimerade fönstren så snart man passerade.  Det fanns även de som porrsurfade, läste texter på morbida siter etc.  Gärna kombinerat med mobiltelefoni, musikspelare och radion som de ville ha på i klassrummet. Att analysera deras inlämningsuppgifter handlade mycket om att använda sökmotorer för att avgöra om de hade plagierat uppsatserna helt eller bara delvis.  En annan utmaning som lärare var att försöka hantera de mest avancerade IT-eleverna – snillena som hackade sig in på lärarnas datorer etc (en elev visade sig sedermera bistå FBI som virusjägare)

De som hatade IT stönade över alla uppgifter.  De svor så snart de fastnade och räckte upp handen eller gallskrek efter hjälp – gärna innan de hade läst innantill eller försökt hitta lösningar på egen hand.

Imorgon ska jag träffa en IT-samordnare vid Utbildningsförvaltningen vid en kommun.

Det har ändå gått tio år.

Jag antar att alla såna här bekymmer är borta idag – nu är vi ändå vana att använda IT.

”IT ska alltid tro att de är så speciella.”

”Det spelar väl ingen roll om det är IT eller något annat man organiserar?”

Helt relevanta synpunkter, tycker jag.  Något som jag har grubblat på.  Klart IT inte är något speciellt.  Klart att en IT-organisation kan beskrivas med samma medel som t ex Mintzberg har tagit fram.

Men något skiljer sig ändå…

IT går på tvärsen.

Med det menar jag att i en ‘traditionell’ organisation indelad efter funktion (t ex inköp, produktion, distribution, försäljning) finns IT inom varje funktion.

Man kan mycket väl lyfta ut IT och betrakta det som en stödfunktion – en gemensam service.

Men ju mer integrerat IT är inom respektive funktion – inköpssystem, automatiserad produktion etc, desto svårare blir det att lyfta ut IT vid sidan av.

Även om man gör det kommer man alltid att ha kvar en del IT – om inte annat som beställare, ägare och användare av IT-system.

Det är där det skiljer sig.

Visst.

Personal, ekonomi, kontorsservice etc går också på tvärsen.

Samtidigt som IT kan vara en hårt integrerad del av verksamheten.

Vi inleder med en pubkväll den 28:e maj.

Tid: 18.00 – 19.30
Plats: Acando S:t Eriksgatan 5, 2 tr, Göteborg

Så…

Alla som är intresserade av styrning, säkerhet, kvalitet, revision och kontroll inom IT-området – ta chansen!

Här finns mer information om anmälan, gästföreläsare etc.

Väl mött!

Lean

• Producera endast det kunden efterfrågar och inget annat
• Hitta alltid rotorsaken, stoppa linan om något går fel, se till att det inte uppstår igen, noll fel är möjligt

IT Service Management

• Producera det kunden efterfrågar, var proaktiv, kunden vet inte alltid vad den vill ha
• Lös problemet tillfälligt, om det uppstår en andra eller tredje gång, gå till rotorsaken, om det inte går – fixa det till nästa release, noll fel är så gott som omöjligt

Jazzmusikern lyfter instrumentet och slår an en ton och låter klangerna ljuda.  I bakhuvudet vet han eller hon hur föregångarna har spelat.  Han kan sin musikhistoria, sin musikteori och har praktisk erfarenhet kombinerat med teknisk färdighet.  Han har förmågan att ackompanjera andra, att spela och anpassa sig till en ensemble, han kan spela solo om det krävs.  Han kan hålla sig till reglerna och bryta mot dem och samtidigt veta när, var och hur det är lämpligt.

Som någon uttryckte det:  Man måste lära sig reglerna för att veta hur man kan bryta mot dem.

Som Ingmar Bergman uttryckte det:  Endast den som är förberedd i minsta detalj kan improvisera.

När musikern fortsätter spela och följer den melodiska utvecklingen väljer han toner utifrån tre strategier.  Han assimilerar – smälter samman tidigare intryck och får det att passa på den arena han befinner sig.  Han imiterar – härmar och lånar uttryck mer rakt av.  Innoverar – han skapar nya musikaliska uttryck.

Hela tiden är han medveten om att han befinner sig på en arena.  Framför en publik.  Han vet också att varje publik har sina förväntningar.  En tradjazzpublik har sina.  Bluesjazz andra.  Jazz med dragning åt dansband ytterligare andra.

En riktigt bra jazzmusiker anpassar sig, improviserar, leker och tillgodoser olika mottagare.  För musikern finns ingen sanning – ingen matematisk universalformel.  Det är upp till mottagarens uppfattning.  Vissa mottagare uppskattar teknisk duglighet, andra det emotionella, andra det uppsluppna och lättsamma.

När musiken har klingat ut och publiken applåderar låter jazzmusikern solisten stå i strålkastarljuset.  För egen del lägger han ner instrumentet i fordralet och smyger ut bakvägen.  Jazzmusikern spelar förvisso för sin publik – han är på flera sätt beroende av den.  Men den stora drivkraften är musiken i sig, det konstnärliga uttrycket.

Not:  Läs gärna Staffan Furustens utmärkta bok ”God managementkonsultation:  reglerad expertis eller improviserat artisteri” där han bland annat jämför managementkonsulten med improviserande jazzmusiker.